jump to navigation

Vi kämpar mot den oövervinnerliga fienden 18 februari, 2011

Posted by Adam in Arabvärlden, Egypten, Extremism Islam, Islamism.
add a comment

Hur tusan kan man besegra en fiende som återuppstår flera gånger om?

Talibanledaren hakimullah Mehsud dog under 2009 två gånger i spetember, en till gång i oktober, sen två gånger till i januari 2010. Inte ens Jesus har dött så många gånger. Hans historia ser tydligen ut såhär:

  • 7:e Augusti, 2009: Mehsud dör i en amerikansk flygattack.
  • Augusti, 2009: Mehsud dör i ännu en flygattack.
  • September, 2009: Mehsud kräver omväxling och dödas i stället i en eldstrid med några rivaler.
  • December, 2009: Missnöjd med förra försöket går Mehsud tillbaks till säkra kort och dödas i en flygattack.
  • 14:e januari, 2010: Mehsud fortsätter på den inslagna vägen och dödas i en flygattack.
  • 17:e januari, 2010: Rädd om sitt världsrekord dör Mehsud igen tre dagar senare, igen i en flygattack.
  • 5:e Februari, 2010: Det är fortfarande osäkert om Mehsud är vid liv eller ej.
  • Abu ayab al-Masri har dött minst 2 gånger, en gång under 2007 och en till gång 2010. Detta samtidigt som han varit i egyptiskt fängelse i 10 år. Hur en person kunnat dö 2 gånger samtidigt som han varit i fängelse i ett annat land kan man ej förklara.

    Al-qaida ledaren Abu Omar al-Baghdadi har även han en ganska fin historia om fångenskap och död:

  • April 2004: Baghdadi skjuts i huvudet och dör under slaget om Fallujah.
  • 10:e Mars 2007: Baghdadi arresteras i Baghdad.
  • 10:e Mars, 2007: Senare samma dag är han inte arresterad.
  • Mars, 2007: Baghdadi dör för andra gången.
  • 3:e Maj, 2007: Baghdadi dör för tredje gången.
  • 18:e Juli, 2007: Amerikanska militären förklarar att Baghdadi är en myt och aldrig har funnits.
  • 19:e Juli, 2007: Amerikanska armén visar att det endast varit en skådis som spelat den icke-existerande ledaren hela tiden.
  • September, 2007: Den en gång arresterade, två gånger dödade och sedan aldrig existerande ledaren hotar Lars Vilks.
  • Maj, 2008: Den amerikanska armén förklarar att Al Qaida tyckte det var så pinsamt att skådisen avslöjades så de bytte namn på ledaren Hamed Dawood Mohammed Khalil al Zawi till Baghdadi.
  • 23:e April 2009: Baghdadi grips, återigen i Baghdad. Fem dagar senare visas foton upp som bevisar hans arrest.
  • 19:e April, 2010: Badghdadi dör en fjärde gång.
  • P.S. Mehsud har rapporterats dödas av rivaler vid flera separata tillfällen. Jag har dock valt att räkna dem som endast ett. Det är också möjligt att två av flyganfallen jag räknar upp egentligen ska ses som ett. I så fall är Baghdadi bara en återuppståndelse ifrån Mehsud! Spänningen är olidlig.

    Man måste verkligen skapa en ny OS-gren när det gäller att dö och komma till liv igen. Samt göra sig beredda att i krig slås mot människor med övernaturliga krafter att dö och leva igen.

    Tack till bloggen Motbilder som kom med denna information.

    Andra bloggar på samma ämne: Jihad


    Why is Israel so blind? 11 februari, 2011

    Posted by Adam in Arabvärlden, Egypten, Islam, Islamism, Israel, Muslimska Brödraskapet.
    Tags: , ,
    add a comment

    Artikel ifrån engelska Aljazeera


    Israel’s President Shimon Peres (R) has consistently tried to show the international community that Israel is committed to peace with the Palestinians [Reuters]

    Those of us in the pro-Israel, pro-peace camp do not enjoy being proven right — although we invariably are.

    Our standard recommendation to Israel is that it should move quickly to achieve agreements with the Arab states and the stateless Palestinians before it is too late.

    And the Israeli response is that there is no urgency to make peace — except on Israeli terms — because Israel is strong and the Arabs are weak.

    The most egregious example of this phenomenon comes from Egypt, where in 1971 President Anwar Sadat offered to begin negotiations toward peace in exchange for a two-mile wide Israeli withdrawal from the east bank of the Suez Canal, which Israel had captured along with the rest of the Sinai Peninsula in the 1967 war.

    Learning from history

    The Nixon administration told the Israeli government to explore the idea because Sadat was intent on going to war if he did not get his territory back.

    The peace camp in Israel and its allies here urged Israel to follow Nixon’s advice and hear Sadat out. The lobby, of course, told Nixon to mind his own business.

    As for the Israeli cabinet, it told Nixon’s emissary, Assistant Secretary of State Joseph Sisco, that it had no interest in discussing Egypt’s offer. It voted for keeping all of the Sinai Peninsula and sending Egypt a simple message: no. After all, the Egyptians had shown just four years earlier that they were no match for the IDF.

    Two years later, the Egyptians attacked, and within hours all of Israel’s positions along the canal were overrun and its soldiers killed. By the time the war ended, Israel had lost 3,000 soldiers and almost the state itself. And then, a few years later, it gave up the entire Sinai anyway – not just the two-mile strip Egypt had demanded in 1971.

    The peace camp was proven right. But I don’t recall anyone being happy about it. On the contrary, we were devastated. 3,000 Israelis (and thousands more Egyptians) were killed in a war that might have been prevented if the Israeli government had simply agreed to talk.

    Reneging on Oslo

    This pattern has been repeated over and over again. The Oslo Israeli-Palestinian peace process, which gave Israel its safest and most optimistic years in its history, collapsed after Prime Ministers Binyamin Netanyahu and Ehud Barak repeatedly refused to live up to its terms.

    During the Oslo process, Yasir Arafat’s Palestinian Authority did what it was supposed to do: it combated terrorism so effectively (Hamas had launched a series of deadly bus bombings to thwart the peace process) that Netanyahu himself telephoned Arafat to thank him. By 1999, terrorism was effectively defeated in Israel. It was an amazing time, with the free and safe movement of goods and people from Israel to the West Bank and back again – not the way it is today with a towering wall separating Israelis from Palestinians and dividing Palestinians on one side from Palestinians on the other.

    But the temporary end of terrorism did not achieve the transfer of any actual territory to the Palestinians. Netanyahu and Barak nickeled and dimed the Palestinians to death – actually, to the death of the peace process, which for all intents and purposes is now buried. By the time Clinton convened the Camp David summit in 2000, any good will between the two sides was gone.

    One could go on and on. According to President Bill Clinton, Prime Minister Ehud Barak could have had peace with Syria in 2000 until, at the very last minute, Barak chickened out. He was afraid of the settlers. The opportunity for full peace with Syria, which would almost certainly also mean peace with Lebanon, as well as a lowering of tensions with Syria’s ally, Iran, came again in December 2008.

    Missed opportunity

    The Turks had brokered a deal with the Syrians that Prime Minister Olmert celebrated with a five-hour Ankara dinner with Turkish Prime Minister Recep Tayyip Erdogan. Olmert went home. The Turks waited for Israel’s final approval.

    And then this is what happened next, according to Israeli New York University professor Alon Ben-Meir:

    To the utter surprise and dismay of the Turkish government, five days after Olmert returned to Jerusalem, Israel began a massive incursion into Gaza. Ankara felt betrayed by the Israeli action and deceived by Olmert’s failure to inform the Turkish Prime Minister of Israel’s pending operation of which he, as the Prime Minister, was obviously fully aware of and could have disclosed to his Turkish counterpart while he was still in Ankara. For Mr. Erdogan, the problem was compounded not only because he did not hear from Olmert the message of peace which he eagerly anticipated, but a ‘declaration’ of war with all of its potential regional consequences.

    It is hard to describe the depth of the Turks’ disappointment, not only because they were left in the dark, but because a major breakthrough in the Arab-Israeli peace process of historical magnitude was snatched away.

    This incident was a major first step toward the collapse of Israeli-Turkish friendship, which – along with the relationship with Mubarak’s Egypt – was the cornerstone of Israel’s sense of security.

    Who’s left? Jordan. However, Israel consistently ignores King Abdullah’s demands that it end the occupation of the West Bank and the blockade of Gaza.

    And then there is the US. President Obama put his prestige on the line to achieve an end to the Israeli-Palestinian conflict but all Israel did in response was to ridicule him and reject every suggestion the president made – no matter that Israel receives more US aid than any other country, by far.

    Anyone who cares about Israel at all has to be appalled by these repeated blunders – all backed by AIPAC and its cutouts in Congress.

    Future steps

    When will Israel’s supposed friends learn?

    Maybe never. In today’s New York Times, Yossi Klein Halevi, an influential Israeli journalist, expresses fear, almost terror, about the Egyptian revolution. He tells a ”grim assumption”:

    It is just a matter of time before the only real opposition group in Egypt, the Islamist Muslim Brotherhood, takes power. Israelis fear that Egypt will go the way of Iran or Turkey, with Islamists gaining control through violence or gradual co-optation.

    Note how Halevi conflates Turkey with Iran (a ridiculous comparison based only on the fact that democratic Turkey opposes Israel’s blockade of Gaza) and then adds Egypt to the list.

    And then there is the latest fright word, the Muslim Brotherhood. You would never know it from Halevi, but the Brotherhood is non-violent, has always opposed al-Qaeda, and condemned 9/11 and other acts of international terrorism.

    Yes, they are an Islamic organization which would prefer an Egypt based on Islamic law, much as the Shas party – a significant part of Israel’s ruling coalition – pushes for an Israel based on its extreme interpretation of Torah.

    Halevi (and other lobby types) may want the Muslim Brotherhood to be terrorists but, sadly for them, that is not true. And, besides, the January 25 revolution is not a Muslim Brotherhood revolution. They support it – almost all Egyptians do – but that does not make it theirs. Nor do they claim otherwise.

    The bottom line: I am happy for the Egyptian people, but I am sad for Israel – not because it is genuinely threatened by this revolution but because Israel’s leaders seem determined to turn the revolution against them.

    One can only hope that Israel and its lobby wake up. I hate always being proven right when it comes to Israel. I care about it too much.

    Klart att Mubarak var en god vän… 6 februari, 2011

    Posted by Adam in Arabvärlden, Dagens Nyheter, Egypten, Extremism Islam, Folkpartiet, Islam, Islamism, Islamofobi, Muslimska Brödraskapet, Politik.
    add a comment

    Självklart, vad trodde du? Det är väl uppenbart att Mubarak var en jättebra vän som lyhund åt Väst, jag menar hur bättre vän kan en person bli? Men bara för att han råkar vara en god vän betyder det inte att han är något att föredra eller att man ska försvara honom, speciellt inte om han är hatad av sitt folk och de vill att han ska ut ur landet nu!

    Det har varit mycket prat den senaste tiden om att protesterna i Egypten på nåt sätt skulle vara ett hot mot Israel vilket jag kan förstå då om det skulle bli demokrati i landet så skulle nog ett parlament med en anti-israelisk agenda säkerligen ta majoriteten av platserna. Inte för att folket i Egypten hatar judar eller är antisemiter utan för att de är antizionister och hatar den rasistiska politik som Israel står för genom deras etniska rensning i östra Jerusalem och fortsättandet med att bygga illegala bosättningar på ockuperad mark som de omedelbart måste retirera ifrån!

    Det mesta av dessa farhågor har kommit ifrån dem liberala israel supportrarna som har som livsuppgift att försvara israel emot all sorts kritik genom att antingen skrika ”Israel är ju faktiskt mellanösterns enda demokrati!!” eller ”Ja men tänk då på förintelsen!” eller ”Det finns ju islamister som gör motstånd mot israel!” som om detta skulle göra Israel fritt från kritik.

    Du missar poängen helt Fredrik Malm! 1 februari, 2011

    Posted by Adam in Arabvärlden, Egypten, Extremism Islam, Folkpartiet, Grupper, Islam, Islamism, Islamofobi, Muslimska Brödraskapet, Politik, Sayyid Qutb.

    Fredrik Malm skriver idag ett svar till ett inlägg av islamologen Jan Hjärpe på SVT Debatt om att det vore fel ifall att väst skulle stödja Muslimska Brödraskapet för att få stabilitet och demokrati i Egypten. I detta håller jag helt och hållet med Malm men Malm verkar anse att man istället för att stödja Muslimska brödraskapet ska stödja nåt mindre, demokratiskt, sekulärt liberalt parti. Detta gör så att Malm missar punkten totalt, väst ska verkligen inte stödja ”islamisterna” i landet och försöka påverka dem att göra om det Egyptiska samhället likte ett västerländskt. Inte heller ska vi stödja någon annan organisation eller person att försöka skapa ett samhälle som vi vill att det ska se ut. Vi ska helt enkelt låta bli att blanda oss i Egyptisk politik och inre angelägenheter. Om det muslimska brödraskapet kommer till makten, vare sig med val eller annan väg ska vi låta det vara och inte blanda oss i och kräva att regimen ska göra både det ena och det andra. Det Egyptiska folket har rätt att själva välja deras framtid, vare sig vi håller med om den eller inte och vare sig vi tycker att det är bra för dem eller inte. Om egyptierna tycker att muslimska brödraskapet och islamisterna har det allra bästa programmet för att styra landet ska de få ha muslimska brödraskapet som ledare. Om de istället tycker att kommunistiska eller liberterianska eller fascistiska partiet har bäst program så ska de få ha dessa som ledare. Väst har inte rätt att säga till dem vilka de ska ha eller inte. Låt Egyptierna själva få välja vilka de vill ha!

    Folkets vilja betyder inget när det gäller ”islamister”… 31 januari, 2011

    Posted by Adam in Arabvärlden, Dagens Nyheter, Egypten, Extremism Islam, Grupper, Islamism, Muslimska Brödraskapet, Politik, Sayyid Qutb.

    Tydligen verkar DN mena i sin senaste Ledare att vi måste kämpa för demokrati och friheter i Egypten men att vi ska inte göra det för mycket, annars kanske det Muslimska Brödraskapet kan få makten och eftersom de är ”islamister” vill de skaffa en Taliban-stat styrd av extremt kvinnoförnedrande Shari’ah som är allierat mot Iran och hotar ”mellanösterns enda demokrati” sioniststaten Israel. Att Brödraskapet är den enskilt absolut starkaste oppositionskraften som lyckats skapa en stat i staten i Egypten och har mest erfarenhet när det gäller att ens komma i närheten av att styra ett land tycks inte betyda någonting, Brödraskapet är emot Israel, stödjer Hamasregimens rätt att som folkvalda få sitta i regering, och har inte yttrat nåt i närheten av att ta avstånd från Irans ”kärnvapenprogram”. Så länge de gör detta är det livsfarligt att de får utrymme i Egyptens samhällsliv då de är ”extremistiska fundamentalister” som hatar judar, kvinnor, demokrati (trots att de har uttalat sig om att deras syn på ett islamiskt samhälle innehåller just demokrati men man kan tydligen bara vara demokratisk om man är extrem sekulär och tror att religion inte får ha någonting med politik eller samhället att göra), frihet och rättvisa.

    Nästa gång DN tänker skriva om Brödraskapet tycker jag, trots att jag inte sympatiserar med dem, att de ska ta reda på lite fakta först, läsa deras böcker och lyssna på vad deras ledare faktiskt tycker och tänker. När Brödraskapets förra Guide fick frågan om de ville införa Shari’ah i Egypten om de skulle få makten svarade han ja, men han kom dock med försäkringen om att de inte skulle göra det förrän ”samhället skulle vara redo för det” genom att man har eliminerat exempelvis fattigdom.

    Skärpning DN, kom ihåg att göra era läxor och kolla källor först innan ni lämnar in dem!

    Följ revolutionen live! 29 januari, 2011

    Posted by Adam in Arabvärlden, Dagens Nyheter, Egypten, Islam, Islamism, Politik, Sayyid Qutb.
    add a comment

    Egyptierna verkar vara extremt målmedvetna när de trotsar utegångsförbud och i tusentals stormar NDP högkvarter och olika regeringsdepartement. Hoppas nu bara den här marionetten Mubarak fattar galoppen att han inte längre är önskad i Egypten och avgår så att kaoset och lidandet kan ta slut utan en blodig intervention ifrån militären som i Kina 1989.

    DN DN2 SVD

    Följ demonstrationerna live på Al-Jazeera English

    President Zarkozy och dennes liberalism… 27 januari, 2011

    Posted by Adam in Politik.
    add a comment

    Artikel skriven av Hamza Tzortzis

    Comment: Sarkozy’s Values & the Honour of Women

    On the 22nd June 2009 French President Sarkozy announced that the Burqa is incongruous with French values. He said ”In our country, we cannot accept that women be prisoners behind a screen, cut off from all social life, deprived of all identity,” Sarkozy continued ”The burqa is not a religious sign, it’s a sign of subservience.”[1]

    Despite Sarkozy’s political opportunism, his ideological contradictions expose his conscious ignorance, and some may say, out right hatred for the Islamic way of life. Sarkozy who advocates and propagates liberal secularism has forgotten his intellectual heritage. Liberal secularism rests upon the premise of individualism, in other words, viewing the self – the human being – as an abstract entity divorced from social attachments. Two key values are built from this premise, individual freedom and individual rights. According to individual freedom, also explained as freedom of choice, the Burqa shouldn’t be a problem and should be tolerated under French liberal values. So why the contradiction?

    Sarkozy is a liberal secular ideologue who doesn’t want to understand or discuss the Islamic way of life. The Islamic way of life is not based upon the false premise of individualism, rather it views the human being as an entity with social links and obligations. This correct view on mankind develops and builds sublime values, which include honouring and protecting women.

    In the Sarkozy paradigm these values do not exist hence he wants to fight against their emergence, even if it means contradicting his own ideological beliefs. For example in a liberal secular context, individual freedom allows and, in the case of Sarkozy (his wife is an ex-nudist model), promotes pornography. However pornography has been shown to facilitate rape. According to academic research by Diana E. Russell in her publication ‘Pornography & Rape: A causal model’ she states,

    “ My theory about how pornography – violent and non-violent – can cause rape…drawn on the findings of recent research….I believe there are many factors that play a causal role in this crime. I have not attempted here to evaluate the relative importance of these different causal factors, but merely to show the overwhelming evidence that pornography is a major one of them”[2]

    In this study journals and academic research were cited which concluded that 56% of rapists implicated pornography in the commission of their offences, 66% of rapists claimed they were incited by pornography and 30 % of college students would rape if they could get away with it.[3]

    Sarkozy’s world view would not ban or criminalise pornography. This is because society itself is not considered or taken into account due to the core value of ‘individual freedom’. As a result Sarkozy’s values have contributed to the increase in sexual crimes in France. There are more than 25,000 rapes a year in France alone, and before Sarkozy points the finger at the Muslims or immigrants, 91% of those convicted are of French nationality.[4]

    France is not alone in failing to protect and honour women either, in the UK 167 women are raped everyday[5] and in the US a woman is raped every 6 minutes and battered every 15 seconds. [6]

    However in Islam, pornography is banned and is viewed as a dishonor to women. Islam protects women by honoring and providing mechanisms in its social model to protect them. The noble Qur’an highlights the immense responsibility men have towards women. The Qur’an says ”Men are qawwamoona over women”[7]. The key word here is qawwamoona which comes from words such as qiwaamunmeaning means of support, qaama almarata meaning he undertook the support of the woman, qaama alaiha meaning he looked after her, andqaama bihi he supported it. Therefore the Qur’an tells society to look after, protect and honour women.

    But Sarkozy would rather flaunt that his wife was an ex-nudist model.


    Men snälla, Jimmie… 25 januari, 2011

    Posted by Adam in Dagens Nyheter, Islamism, Islamofobi, Politik, SD, Sverigedemokraterna.


    Ja vad ska man säga? Tydligen anser Sverigedemokraterna att de inte fått stå i rampljuset på särskilt länge så de måste göra nåt nytt så att folk faktiskt kommer ihåg att de existerar.

    Jimmy Åkesson, partiledare för SD, skriver en debattartikel om att man måste ta och kolla alla muslimska ungdomar efter ”islamistiska åsikter” för att se om dessa skulle kunna vara extrema radikaler vars ända tanke är att spränga så många icke-troende som det bara går för att sen komma till paradiset, utan att komma på tanken att majoriteten av muslimska ungdomar tar avstånd totalt ifrån dessa idéer och värderingar. Iallafall alla dem ungdomar som jag har träffat, men vad vet jag, jag är ju bara i kontakt med dem varje dag medan Jimmie  Åkesson kanske inte är i kontakt med dem fullt lika mycket.

    Jimmie tar senare i artikeln och attackerar Helena Benaouda, ordförande för Sveriges Muslimska Råd, för att hon tydligen inte är allvetande och vet exakt vad människor runt omkring sig tycker. Han tar lite senare och attackerar SMR och ”deras” moské i Södermalm i Stockholm för att 2 personer som jobbat där under en mindre tid hade varit kollegor till en person i Benaoudas närhet och inte visste om att dessa personer hade ”islamistiska värderingar” utan att definiera om vad Islamism är för nåt.

    Han tar även och klagar om att ”Islamistiska regimer” sponsrar moskébyggen här i Sverige och att detta skulle vara oroande endast för att dessa är ”islamistiska”. Han klagar på att unga muslimer börjar mer och mer sympatisera med Shari’ah och säger att det är på grund av dessa extrema islamistiska regimer som sponsrar moskéer och har shari’ah lagstiftning. Jag tycker själv att Jimmie ska ta pch upplysa sig själv lite mer om vad Shari’ah faktiskt är och inte bara ta för givet att det skulle vara att hugga handen av tjuvar.

    Jag skulle bli jätteglad om Jimmie & CO en dag faktiskt skulle ta och definiera vad de menar med Islamism hit och dit. Är det att man vill att muslimska länder ska basera sin lagstiftning på Koranen och Sunnah? Är det när man önskar alla i västvärlden döda? Är det nåt mitt i mellan eller är det bara ett ord som de använder för att sprida hat mot muslimer men gömma det genom att säga islamister?

    Andra bloggar på samma område: Bahlool

    2011 – Revolutionernas år i arabvärlden? 21 januari, 2011

    Posted by Adam in Arabvärlden, Dagens Nyheter, Politik.
    1 comment so far


    Den senaste tiden  har det varit mycket större fokus på arabvärlden tack vare protesterna i Tunisien som tvingade presidenten sedan 23 år, Zayn al-‘Ābidīn bin ‘Alī, att fly landet.Detta verkar ha inspirerat folket i andra länder såsom Jordanien och Egypten att också de demonstrera mot korruptionen i ländernas administrationer och mot ökade priser på mat. Den enda lösningen för dessa länders regeringar för att inte mota samma möta som bin Ali är att faktiskt ta och börja lyssna på folket och arbeta mot deras välmående. Må Allah se till att detta händer och att ingen mer blod och kaos drabbar den muslimska världen.

    Väst vill ha demokrati i Tunisien… Skitsnack! 15 januari, 2011

    Posted by Adam in Uncategorized.
    add a comment


    Skitsnack, totalt skitsnack. Vart var kraven på demokrati och fria val för 2 år sen? För 3 år sen? För en månad sen? Tydligen nu när väst har sett hur det Tunisiska folket har fått nog av korruptionen och förtrycket så försöker man spela på deras känslor och kräva reform, något som skurkarna i regering gladeligen går ut i media och säger att de ska göra, att nu kommer reformerna, att nu kommer friheten, att nu kommer det fria val. Denna fasad har de arabiska folken sett förut och den här gången låter man sig inte luras insha’allah. Hoppas verkligen att folket inte nöjer sig med ytterliggare en skurk som snackar mycket och gör lite utan kräver riktigt ledarskap! Må Allah hjälpa och stötta de svaga i Tunisien och straffa makthavareliten som har begått så stora brott mot Islam och muslimerna! DN DN2